[…] det är så vackert här. jag vet inte längre hur många panoramavyer jag kan ta in utan att det börjar värka i ögonen. […] i huvudet är jag klar […] muskler, tal och rörelse. […]
[…] borde ha moraliska betänkligheter gentemot […] men fakta är fakta […]
hade det varit bättre att […] inkapslad, […] och sen släppa […]
jag rör på mig fastän jag sitter still, jag kan inte göra något annat samtidigt, jag måste ibland göra mig kroppsligt medveten för att […] eller hålla balansen.
[…] mentala visitkort […]: ‘upptäckare, lärling och minnestillverkare’.
hur kan det vara så svårt att leva i nuet. det blir lättare om man ser allting runtom sig som en gåva – från världen till mig.
man behöver inte ta saker och ting, vardagen, så allvarligt, man kan bara släppa, låta livet leda.
jag kan spela alla roller.
att se på allting, uppleva saker och ting som vore det för första gången. som en ren, naken och nyfödd människa som med klar blick, förundrad klipper med ögonlocken så att ögonfransarna dansar, när hon ser sig om.
[…]
hannasvea 
Sista stycket, helt underbart, och bilden jag fick upp, fransarna. =)
Det hade en högupplöst charm, fint, tack.
Tack du.