och ändå.

… och söka pressa en droppe sötma ur min ångest och sorgsenhet. Sedan skall jag ligga i den dåliga sängen vid den tunna väggen, höra vind och regn, kämpa med hjärtklappningen, önska döden, frukta döden, anropa Gud. Tills det är över, tills förtvivlan blir trött, tills åter något som sömn och tröst lockar mig. Så var det när jag var tjugo år, så är det i dag, så skall det vara i framtiden, tills slutet kommer. Alltid ska jag behöva betala mitt kära, sköna liv med dessa dagar. Alltid skall dessa dagar och nätter komma, ångesten, ledan, förtvivlan. Och ändå skall jag leva, och ändå skall jag älska livet.

ur Vandring, Hermann Hesse (1920)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s