att krama ett träd.

När vi är ledsna och inte längre trivs med livet, då kan ett träd tala till oss: var lugn! var lugn! Se på mig! Livet är inte lätt, livet är inte tungt. Det är barnsliga tankar. […] Hemma är inte här eller där. Hemma är inne i dig, eller ingenstans.

Vandringslängtan river mig i hjärtat, när jag hör träd susa i vinden om kvällen. Hör man tyst och länge på, så visar också vandringslängtan sin kärna och mening. Den är inte att vilja springa bort från lidandet, som det verkar. Den är längtan hem, efter moderns minne, efter nya livets bilder. Den för hemåt. Varje väg för hemåt, varje steg är födelse, varje steg är död,  varje grav är modern. […]

Den som har lärt att lyssna till träd, begär intet hellre än att vara ett träd. Han begär att vara intet annat än vad han här. Det är hem. Det är lycka.

ur Vandring, Herman Hesse (1920)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s