preach.

Det är fullständigt likgiltigt om jag är kyrkoherde här eller vagabond på vägen. Det är också fullständigt likgiltigt, med undantag för några saker, som jag fäster stor vikt vid. Att jag känner livet skälva inom mig, det kan vara på tungan eller under fotsulan, det kan vara i vällust eller kval, att min själ är rörlig och kan nästla sig in i hundra fantasilekar i hundra former, i barn och djur, framför allt i fåglar, och även i träd, det är väsentligt, det vill jag och behöver jag för att leva, och om det en gång skulle vara slut med det och jag vore hänvisad till ett liv i den så kallade ”verkligheten”, då skulle jag hellre dö.

ur Vandring, Herman Hesse (1920)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s