lunga full av sand.

I varje stund spenderar du
Som varje sekund förtvinar
Jagad, sökandes utan ett mål
Och livsviljan suckande sinar

Var finns det djupa hålet?
En mörkrets gång utan slut
Vart tog kaninen vägen…
Och hittar jag någonsin ut?

Tystnaden sjunker i jorden
Och fotspåren vittrar snart bort
När ljuset där framme tycks slocknat
Och natten tar vid inom kort

Jag andas men ser inte dimman
Jag ber och betvingar min kropp
Jag känner mig fram längs med klippväggens ådror
Och kylan förringar mitt hopp

Vem bryr sig om lilla Knyttet?
Och varför är människan rädd?
Vem går så det knarrar i taket?
Vad blir den som inte blir sedd?

När ropen och frågorna fyller min kropp
Och river och sliter och ber
Med utsträckta händer som saknar och famlar
Då lägger jag mig sakta ner

 

Att hänge sig åt fallet

Att välja och öppna sin hand

Att släppa och tappa, sörja och blunda

Och resa sig upp

Om man kan

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s