sekunderna.

det är alltid

sekunden efter

det tysta klicket

alltid efter, sekunderna efter

som är stumma, som växer inåt

då tidsrymden dras ihop

(rumtiden)

obevekligt viker under sin egen tyngd (till en obefintlig punkt)

och

imploderar

alltid i den sekunden

sedan

explosionen

alltid sekunden efter

och då, där

går jag sakta omkring i denna nyskapade sfär

som för all tid bara kommer att finnas en gång

och betraktar inifrån

och ut

ser skärvorna, från det som var helt

och nu är splittrat

i perfekt, isolerad symmetri,

på insidan fläckade, befläckade

och det är tyst

och de kommer aldrig att vidröra varandra

(trots att hjärtan slår)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s