envänsklig.

jag saknar mina vänner. jag har inte mer än så att säga. alla vänner. vem är en vän, vem är mer, vem är mindre. vilka är villkoren för vänskap. jag antar att det är all denna rotlöshet som gör att jag aldrig skapar en vänlig vardag, kanske är det så. men samtidigt är rörelse något ofrånkomligt, oundvikligt, oöverstigligt samtidigt, och måste det vara något som jag måste välja bort, vänja bort? jag undrar ibland hur det kom sig, hur vi blev vänner, och du och jag, och jag och ni, när hände det, och nu? hur gör man, var går gränser? och hur lång tid tar det innan man dras bakåt, och utan att ens känna det, omärkligt regresserar till den plats varifrån man kom. jag kommer tillbaka.

                                                                                                                           finns där.    snälla. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s