förlamad.

mina tankar slås mot varandra, våldsamt och hårt, krockar, splittras, formas om. de är amöbor i en omvärld utan syre. de är ingenting, de består av allt. inget kreativt kommer ur dem, de presterar ingenting, ger inget resultat. de sover inte, men vaknar hela tiden. de sticker i mig, som tusen knivar inifrån. och jag tvivlar.

vad kan jag? vad har jag varit, vad kommer jag att bli? överallt eviga frågor som diskuteras, ägnas livstider, snuddar vid marken för att sedan återigen stiga mot skyn. varför händer det inget? vad är det som händer.

varför kan jag inget? jag ser ned på mina händer, som hänger i luften, nedanför, framför mig. väntar på order uppifrån.

allt är mig givet, bordet är dukat. var så god och sitt ner. ta gaffeln i vänster hand, kniven i höger. alla kan. du är väl lika mycket människa som de är?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s