i kuvösen.

ibland känns det som att jag bara har precis den energi som krävs för alla livsuppehållande processer som ingår i Vardagen och som man har när man lever, som att handla, tvätta, diska, städa, laga mat, borsta tänderna, gå från dörren till bussen, bära en väska och två påsar på axlarna. men inte mer. 

luften känns tung att andas här. min kropp är täckt av plastfilm, och alla känslor, tankar och upplevelser glider av mig utan att lämna det minsta spår – men intrycken tar sig in ändå, som granatsplitter i ögonen fäster de sig längst in, längst bak i mig, och sticker som tusen nålar, bränner i inverterade färger innanför ögonlocken.

jag känner mig så grund. som en fläck på marken, täckt av mörkt vatten som, trots att det endast är några millimeter djupt, lika gärna kunde dölja ett svart hål ner mot underjorden. inga tankar finns där. ingen utandning. och fåglarna har tappat sina vingar.

Annonser

One thought on “i kuvösen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s