ur arkivet, 2×1.

jag förstår inte det som är det här ibland. jag vill inget annat än att sväva i total tystnad, men ljuden tar aldrig slut. jag sitter bakbunden bakom spegeln, ut genom munkavlen ett dovt skrik som dör direkt mot munkavlen. inte en enda luftmolekyl sätts i gungning.

vänd dig om! vänd om! nej! du kommer att… ser du inte!?
jag känner tårarna bakom ögonlocken, den svidande känslan. tårar bränner inte, de svider, men sjunker genast tillbaka nere i djupet. där de ligger och skvalpar, oälskade.

den här gången blev det en större cirkel. inuti den många små, som ett pärlhalsband av ståltråd som ringlar sig längs med tiden som inte är cirkulär.

skam. ibland översvämmas man av vågor av självförakt, som hotar att dränka dig, de bryts och slår ner i dina vidöppna ögon, fyller din mun med salt och skrattar när du får kväljningar.

jag fylls utav ursäkter, så många att de trillar ut ur min mun när jag öppnar den bara för att andas. förlåt, förlåt, förlåt.

håll i dig! håll i er alla! såhär är livet på havet. det stormar, det är stilla, det svider, det värmer, det blåser och vinden fyller dina segel, havet har alla färger och det finns sällan land i sikte.

knogarna vitnar vid relingen.

Annonser

One thought on “ur arkivet, 2×1.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s