något distansierat.

hur kommer det sig att man är blind för det som ligger en närmast, att allt blir klarare och tydligare på distans? det kan gälla så vitt skilda saker som allt från intima, känslomässiga upplevelser till en outgrundlig och abstrakt målning. det här är i och för sig inte en allestädes närvarande sanning. men i mycket stämmer det. känslor, händelser, upplevelser, sammanhang – allt kräver ett visst avstånd för att utkristalliseras och komma i sitt rätta ljus.

eller kanske är det inte alls så? kanske är det när vi blir som mest bländade som vi egentligen är närmast det vi senare tar för sanning? kanske är det just då, i det nästintill  förblindande ljuset, innan allt annat och alla andra runtomkring har fått doppa sina penslar i paletten och blandat alla färger till en och samma bruna nyans, som det vi betraktar, eller försöker att betrakta, visar sig från sin rätta sida och i all sin glans.

inget av det här har väl egentligen någon betydelse.

snöar det inte?

Annonser

One thought on “något distansierat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s