korsfäst.

jag river med naglarna längs mina armar. de lämnar efter sig vita spår av söndersliten, uppsliten hud, som sedan övergår i sårat rött.

det stumma skriket förmår inte passera mina stämband.

rostiga, vassa krokar som pressas mot utsidan av handen, tvingas igenom den tunna huden och de bräckliga benen, bryter blodiga fram i handflatan, huden som tänjs ut och spricker. jag kan höra kärlen spricka, benen krasa. mikroskopiska flisor som aldrig någonsin kommer att kunna pusslas ihop igen.

snaran dras åt om halsen. det svider, river, sliter, bränner.

 

jag gråter blod, kippar efter luft. det hugger i bröstet och jag pressar mig uppåt, förtvivlat genom och förbi det som är Smärtan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s